GUBBGRINIG

E=MC2

Det är fantastiskt hur hjärnan på en 1½-åring fungerar. Att min son, som i vanliga fall tycker att det roligaste som finns är att ge sin far "Danska skallar" eller "Titty-twisters", kan fundera på sådan hög nivå och kunna dra sådana logiska slutsatser är för mig ett mysterium.

Pappa: Samuel, vill du ha kaffe?
Direktör'n: Nä! Blä! Kaffe Äckit (Läs Äckligt)
Pappa: Okej, men pappa tar kaffe.
Direktör'n: Pappa.. Kaffe.. Gott.
Pappa: Ja, pappa tycker kaffe är gott!
Direktör'n: Ja.. pappa äckit!

Jag blir stolt och med en tår i ögat konstaterar jag att mitt barn är ett geni. Han har med hjälp av 2st påståenden lyckats få till denna eminenta slutsats.

A. Kaffe är äckligt
+
B. Pappa njuter av att dricka kaffe
=

Slutsats: Pappa är äcklig

I sanning imponerande! I retoriska termer skulle man säga att det är ett Entymem alternativt retorisk deduktion. Först en översats som består av något allmänt som alltid gäller: Kaffe är äckligt. Sedan går han in på det enskilda fallet: Pappa gillar kaffe. Och om översatsen och undersatsen är accepterade kommer han således fram till slutsatsen: Pappa är äcklig!
jag är mäkta imponerad och inser att din son redan nu skulle klara av grundkursen i retorik. Inte särskilt krävande kanske eftersom jag lyckades få VG i den. Men likväl imponerande med tanke på hans ålder.