GUBBGRINIG

Trots att jag bara blir äldre och äldre drömmer jag fortfarande samma typ av mardrömmar som jag gjorde när jag var 7. Även om rollen som skurk inte längre besitts av stora hemska Transformersrobotar, och scenariot inte längre utspelar sig i uppehållsrummet på Norra Skolan, så är substansen ungefär den samma. Numera är det inte ofta jag kommer ihåg vad jag drömt om, men denna morgon var allt glasklart när jag vaknade och därför passar jag på att plita ner skiten innan den försvinner helt.



Jag befann mig i min mormor och morfars gamla hus i Sollefteå. Utanför dörren stod en mindre skara, men icke desto mindre skräckinjagande, hungriga zombies som gärna ville sätta tänderna i min hjärna. Min storasyster var också i huset med sina två barn. På något sätt lyckades zombiesarna få tag i syrran (smart att gå ut och försöka resonera med blodtörstiga helvetesvarelser..) och där stod jag i huset med 3 ungar (min egen plus syrrans) och försökte komma på något sätt att komma undan helvetets käftar. Zombierna bröt sig genom dörren å jag tog ungarna och sprang ner i källaren. Källarsystemet som mötte mig var inte av realistisk art utan ett massivt komplex av gamla katakomber. Där sprang vi omkring ett bra tag och paniken var total. Precis när de odöda hade ringat in oss i mormors och morfars bastu (jag vet att det inte var världens smartaste gömställe, men va fan!) och var redo för ett skrovmål vaknade jag. Pulsen var extrem och hjärtat kändes som det skulle sprängas. Klockan visade 7.15 och trots att jag knappt sovit 5 timmar kunde jag inte somna om.

Kanske dags att sluta titta på skräckfilmer.. eller att växa upp och ta ansvar för sitt liv. Eller symboliserar ungarna min panik inför att bli vuxen? Undra vad Freud skulle ha sagt? Säkert nått som felat under min anala fas..